Måndag och invägning. Trots att jag är helt ur fas har jag lyckats gå ner 2 hekto den här veckan. Tror det är tack vare att jag går 10.000-15.000 steg per dag, för maten har det inte varit någon ordning på, har absolut ingen lust att äta, och det har pågått ett tag som ni vet.
Har mist några familjemedlemmar nyligen och miste min hund nyss och jag är så ledsen för det. Fick även veta att en kär vän fått elakartad bröstcancer och jag är orolig för henne. En annan vän dog i en massiv hjärnblödning... och... Ja, så där är livet för mig just nu.
Men vet du vad, jag kämpar på. Någon gång ska väl allt vända till det bättre och vikten rasa, även om jag just nu mår pyton, håret ser ut som "hej kom och hjälp mig" och leendet är helt borta från ansiktet. När jag lagt ut det här inlägget ska jag köra ett träningspass, svettas bort några gram till nästa vecka och kanske gör endorfinerna så jag orkar kämpa på ännu en vecka. Just nu är det endorfinerna som håller mig samman, de jag får på promenaderna.
Hej livet! Nu kör vi en vecka till och drar in luft i lungorna, för ännu är det liv i den här lilla överviktiga människan.
Kämpa på medkämpar! Ge inte upp!
